Ibland känner jag mig som världens mest ensamma människa.....

Visst det är väl egentligen inte så...jag har en underbar familj och många vänner....

Men när man känner sig ledsen och nere....när man har tusen tankar och funderingar och inte vet vad man ska ta sig till....när man behöver prata av sig....tips och råd....när man är rädd eller bara behöver en kram vem finns där då? Vem frågar någonsin hur jag mår....alltså verkligen mår.....vem lyssnar någonsin på mig.... verkligen lyssnar. 

Ändå fortsätter jag, lyssna, trösta, peppa, uppmuntra, berömma you name it.....


Det är inge bra att ligga hemma sjuk en vecka, speciellt inte för mig....så många tankar och man får verkligen tid på sig att se sig om vilka människor man har runt sig....jag menar vem har egentligen brytt sig om att jag legat hemma hela veckan och hostat sönder mina lungor, hostat tills jag klöks och tårarna rinner?? Nja inte är det många och oftast dem man minst räknar med som visar att de bryr sig....STORT tack till er!

Som sagt det där med vänskap kan verkligen vara intressant....ibland är det verkligen en one-way street....

Nej nu ska jag rycka upp mig, detta ska bli en bra dag. Nu är det tvättning och storstädning som står på schemat sen får det minsann bli något trevligt som händer idag så är det bara!=)

Puss på er mina kära bloggläsare!