Är verkligen inte det lättaste här i världen!

I lördags var jag i mitt fd hus för första gången sedan jag flyttade därifrån...visst fanns tanken där att det kunde kännas jobbigt...men så kändes det inte alls konstigt nog. Måste bero på att jag trivs så bra i min lgh!:)

X har börjat få iordning där nu, förutom ovanvåningen som i princip är helt tom...det ekar kraftigt där!=P

Nej det var när jag skulle hälsa på min lilla bebis som det blev jobbigt....direkt han hörde min röst blev han helt till sig och kröp nästan igenom gallret! Han blev så himla glad! Trots att han är en liten vilde och brukar fara runt som en galning direkt han kommer ut, lade han sig platt direkt han kom ut för att jag skulle kela med honom! Det var när jag såg hur glad han blev att se mig som det brast och tårarna kom! Det är helt otroligt vad jag saknar den lilla krabaten!

När X kom in i rummet blev han lite förvånad att se trollet ligga platt på marken...

X-"La han sig ner direkt när han kom ut?"

Jag -"Ja först luktade han på mig sen slängde han sig raklång!"

X- "Jaså då måste han varit riktigt kelen!"

Jag reser mig och går ifrån, och X ska precis sätta sig vid Bosse som stampar som f-n och hoppar rakt in i buren.

X- "Nähä så nu var man inte kelen längre!"

Jag går bort vid buren och Bosse kommer utfarandes som ett skott och slänger sig framför mig igen.

Jag- "Eller har man bara saknat sin mami väldigt mycket!"

Haha han e så go min lilla bebis!!

Får se om han inte får bo med mig ändån, vi lider ju uppenbarligen båda av seperationsångest!=)


         
Min lilla bebis Buster "Bosse"!=)

Världens envisaste lilla djur med en vilja som 7 hästar minst!!

Pussisar